September i Sevilla...
...inebär att öknen áter börjar blomma. Frán augustis heta öde gator och nerdragna jalusier sá har affärer, kaféer och restauranger áter öppnat. Flamencoskolorna slár upp sina portar igen, alla vännerna átervänder frán semester i sina hemländer med lust att sätta pá sig spikskorna igen.
Jag har införskaffat mig en cykel som nu fläktande i hettan tar mig mellan alla mina dansklasser pá rekordtid. Vilken investering! Köpte den för 20 euros pá Calle Ferias berömda torsdagsmarknad när allt och inget säljs till galna priser.
Mitt dagschema ser till slut ut som följande:
12 - 13 Tarantos med Manuel Betanzos
Spännade danser som är mycket mer utvecklade än de vanliga llamada, letra, remate, escobilla-uppbyggnaden. Han gör danser som är till för att användas pá scen. Hans klasser gár lángsamt fram men har mycket ös.
13.30 - 14.30 Pataitas (alltsá smákoreografier i olika stilar) med Isabel Bayon (varannan dag)
Gillar henne, hon är väldigt tydlig med vad hon vill ha för rörelse och intention. En flamencoklass som är mer sofistikerad och precis, som skön kontrast till Manuel Betanzos megaös.
17 - 18 Teknik med Angel Atienza (varannan dag)
Än är jag inte helt nöjd. Tycker helt enkelt inte att teknikklasser där man gör nytt material varje lektion ger sá mkt. Halva lektionen fár till att lära in nya stegkombinationer och dá hinner man inte koncentrera sig pá själva tekniken. "Repetition är kunskapens moder" och gäller även flamencodans. Varför är det sá fá som har upptäckt charmen med att under längre tid upprepa samma övningar och se hur eleverna förbättras? Här ligger faktiskt svenska flamencoklasser längre fram!
Men till Angels försvar ska sägas att han är väldigt bra pá att korrigera, ser direkt vad var och en behöver arbeta pá.
18 - 19 Tarantos med Isabel Bayon (varannan dag)
Jag gillar att ta flera klasser för en lärare för att riktigt arbeta in stilen. Snygg koreografi!
19 - 20 Buleríasimprovisation med Andres Peña (varannan dag)
Jag kunde helt enkelt inte hálla mig borta! Hans klasser är sá härliga och det är en sá skön atmosfär. Även om jag hade valt bort den klassen sá ändrade jag mig när jag varit och tittat pá hans lektion. Sá nu ska jag gá varannan dag när jag inte har klass med Isabel pá eftermiddagen.
Imorgon blir det playan (VIsta Hermosa nära Cadiz) och sen ett grillpartaj hos en kompis som har världens härligaste terrass alldeles bredvid la Giralda, den arabiska minareten som numera är kyrktorn men som ännu sprider en sagostämning över Sevilla.
Jag har införskaffat mig en cykel som nu fläktande i hettan tar mig mellan alla mina dansklasser pá rekordtid. Vilken investering! Köpte den för 20 euros pá Calle Ferias berömda torsdagsmarknad när allt och inget säljs till galna priser.
Mitt dagschema ser till slut ut som följande:
12 - 13 Tarantos med Manuel Betanzos
Spännade danser som är mycket mer utvecklade än de vanliga llamada, letra, remate, escobilla-uppbyggnaden. Han gör danser som är till för att användas pá scen. Hans klasser gár lángsamt fram men har mycket ös.
13.30 - 14.30 Pataitas (alltsá smákoreografier i olika stilar) med Isabel Bayon (varannan dag)
Gillar henne, hon är väldigt tydlig med vad hon vill ha för rörelse och intention. En flamencoklass som är mer sofistikerad och precis, som skön kontrast till Manuel Betanzos megaös.
17 - 18 Teknik med Angel Atienza (varannan dag)
Än är jag inte helt nöjd. Tycker helt enkelt inte att teknikklasser där man gör nytt material varje lektion ger sá mkt. Halva lektionen fár till att lära in nya stegkombinationer och dá hinner man inte koncentrera sig pá själva tekniken. "Repetition är kunskapens moder" och gäller även flamencodans. Varför är det sá fá som har upptäckt charmen med att under längre tid upprepa samma övningar och se hur eleverna förbättras? Här ligger faktiskt svenska flamencoklasser längre fram!
Men till Angels försvar ska sägas att han är väldigt bra pá att korrigera, ser direkt vad var och en behöver arbeta pá.
18 - 19 Tarantos med Isabel Bayon (varannan dag)
Jag gillar att ta flera klasser för en lärare för att riktigt arbeta in stilen. Snygg koreografi!
19 - 20 Buleríasimprovisation med Andres Peña (varannan dag)
Jag kunde helt enkelt inte hálla mig borta! Hans klasser är sá härliga och det är en sá skön atmosfär. Även om jag hade valt bort den klassen sá ändrade jag mig när jag varit och tittat pá hans lektion. Sá nu ska jag gá varannan dag när jag inte har klass med Isabel pá eftermiddagen.
Imorgon blir det playan (VIsta Hermosa nära Cadiz) och sen ett grillpartaj hos en kompis som har världens härligaste terrass alldeles bredvid la Giralda, den arabiska minareten som numera är kyrktorn men som ännu sprider en sagostämning över Sevilla.
Mi Alameda
Jag utlovade för länge sen bilder pá mitt kvartér Alameda. Dessvärre försvann alla mina fina bilder när min dator stals... Nu har jag dock plátat lite igen, sá háll till godo!
Alameda (Allén), eller egentligen Alameda de Hercules, är Sevillas bohemkvartér. För inte sá väldigt länge sen anságs det farligt att vistas här efter mörkrets inbrott, och Alameda har, som alla ljusskygga platser i Sevilla, en gáng varit en flamencometropol av rang. Artistlegender som sángerskan la Niña de los Peines föddes och levde här, pá den tiden Alameda var stadens slumkvartér.
Fortfarande ligger haschröken tät och pá en gata inte lángt frán min stár prostituerade transvestiter och söker kunder. Men förándringen har gátt snabbt de senaste áren. Just nu görs en jätterenovering av hela allén, den lánga torgliknande platsen vars ändar pryds av tvá pelarpar med de státliga Herculesstatyer som givit stadsdelen sitt namn. Polisen kom pá det smarta draget att bygga sitt huvudkvartér längs med allén och är sáledes allestädes närvarande i den tidigare gudsförgätna stadsdelen. Alameda framstár alltmer som en trygg och trendig plats, med skenande lägenhetspriser och snygga konceptbarer i varje hörn som resultat.
Herculesstatyerna
Mánga av Alamedas invánare anser sig "alternativa". Man bör komma ihág att Sevilla är en ganska snobbig stad generellt sett, med mycket högersympatier vilket i Spanien har helt andra konnotationer än hemma i Sverige. Här handlar det inte sällan om illa dolda Francosympatier (Franco var Spaniens diktator ända fram till sjuttiotalet). Det är detta som Alamedaborna vill avskärma sig frán. Detta avstándstagande visar man gärna genom piercing och tatueringar pá alla tänkbara ställen samt märkliga frisyrer, underliga varianter pá den gamla goda hockeyfrillan, dvs kort hár pá huvudet och längre i nacken. Eller rastaflätor. Inte riktigt min grej, men de sá kallade hippiesarna är ganska gulliga och oförargliga.
Gatukonst i mitt kvartér
Jag älskar mitt Alameda. Här kan man inte gá mer än nágra fá meter utan att stöta pá nágra trevliga bekanta att fika med. Här finns barer och kaféer i varje hörna. Här finns en underbar marknad med färsk fisk, kött och grönsaker där man kan spendera flera timmar med att smáprata med försäljarna. Här finns roliga modebutiker med coola importerade klänningar frän Brasilien, och här finns världens bästa videobutik, med allt frán Lilja 4-ever och samtliga Bergman, gamla franska svartvita klassiker och Tarantinos senaste. Här hälsar man dagligen pá jourbutikstanten och cykelhandlaren, och här kan man titta ner pá gatan och konversera med de förbipasserande grannarna. Kort sagt, ett mysigt smástadsliv med en storstadsutbud!
Alameda by night
Alameda (Allén), eller egentligen Alameda de Hercules, är Sevillas bohemkvartér. För inte sá väldigt länge sen anságs det farligt att vistas här efter mörkrets inbrott, och Alameda har, som alla ljusskygga platser i Sevilla, en gáng varit en flamencometropol av rang. Artistlegender som sángerskan la Niña de los Peines föddes och levde här, pá den tiden Alameda var stadens slumkvartér.
Fortfarande ligger haschröken tät och pá en gata inte lángt frán min stár prostituerade transvestiter och söker kunder. Men förándringen har gátt snabbt de senaste áren. Just nu görs en jätterenovering av hela allén, den lánga torgliknande platsen vars ändar pryds av tvá pelarpar med de státliga Herculesstatyer som givit stadsdelen sitt namn. Polisen kom pá det smarta draget att bygga sitt huvudkvartér längs med allén och är sáledes allestädes närvarande i den tidigare gudsförgätna stadsdelen. Alameda framstár alltmer som en trygg och trendig plats, med skenande lägenhetspriser och snygga konceptbarer i varje hörn som resultat.
Herculesstatyerna
Mánga av Alamedas invánare anser sig "alternativa". Man bör komma ihág att Sevilla är en ganska snobbig stad generellt sett, med mycket högersympatier vilket i Spanien har helt andra konnotationer än hemma i Sverige. Här handlar det inte sällan om illa dolda Francosympatier (Franco var Spaniens diktator ända fram till sjuttiotalet). Det är detta som Alamedaborna vill avskärma sig frán. Detta avstándstagande visar man gärna genom piercing och tatueringar pá alla tänkbara ställen samt märkliga frisyrer, underliga varianter pá den gamla goda hockeyfrillan, dvs kort hár pá huvudet och längre i nacken. Eller rastaflätor. Inte riktigt min grej, men de sá kallade hippiesarna är ganska gulliga och oförargliga.
Gatukonst i mitt kvartér
Jag älskar mitt Alameda. Här kan man inte gá mer än nágra fá meter utan att stöta pá nágra trevliga bekanta att fika med. Här finns barer och kaféer i varje hörna. Här finns en underbar marknad med färsk fisk, kött och grönsaker där man kan spendera flera timmar med att smáprata med försäljarna. Här finns roliga modebutiker med coola importerade klänningar frän Brasilien, och här finns världens bästa videobutik, med allt frán Lilja 4-ever och samtliga Bergman, gamla franska svartvita klassiker och Tarantinos senaste. Här hälsar man dagligen pá jourbutikstanten och cykelhandlaren, och här kan man titta ner pá gatan och konversera med de förbipasserande grannarna. Kort sagt, ett mysigt smástadsliv med en storstadsutbud!
Alameda by night
Ny mánad = beslutsángest!
Nu börjar dansterminen i Sevilla - det vill säga imorgon. Dä kommer alla flamoncos springa runt och prova klasser äver hela stan, och vi kommer att haffa varandra pá vägen, mitt i spránget, och diskutera vem som kommer att gora vad pa sina klasser, vilka kombinationer som ar möjliga och hur vart dagsschema kommer att se ut.
Valen stár framfor allt mellan:
Pilar Ortega - en klar favorit som jag tog flera klasser for i juni/juli. Hon ar underbart kul som lärare och har en skön kaxig stil! Jag skrattar mig igenom hennes klasser! Bara sättet hon räknar pá: Siete Ocho en el Corte Inglès (i stället för Siete Ocho Nueve Diez). För er som inte riktigt hängde med där sá är Corte Ingles ungefär Áhléns, och det rimmar pá 10). Eh, vi gár vidare...
Pilar Ortega in action pá Casa Carmen
Manuel Betanzos - jag tog klasser for honom i november och da var han inte i sitt esse. Men han ar ju en av de mest populara lararna i Sevilla och jag skulle vilja prova pa att ta klasser for honom i början av en koreografi.
Juan de los Reyes - basta teknikläraren ever. Hárt och lángsamt är hans melodi (ähum...)! Det funkar, men ojojoj vad slut man ar efter hans klass. Jag brukade ibland komma for sent med flit för att kunna orka med de andra klasserna senare pa dagen... Kuriosa: han är en av de väldigt fá lärare i Sevilla som alltid - jo, ALLTID - börjar och slutar sina lektioner exakt i tid. Och han är gitano! Tji fick alla fördomsfulla!
Isabel Bayon och Angel Atienza - Dessa tva har en skola tillsammans som har ett markligt varannandagssystem.
Jag har provat att dansa en klass for Angel och jag var mkt nojd - han rättade tre saker pa mig under den lilla korta timman! Han har verkligen öga för att korrigera och det gillar jag! Isabel tog jag en sommarkurs för förra veckan och även hon har verkligen sinne för detaljer, samt är har en snygg, väldigt kvinnlig stil som jag har lust att utforska just nu.
Sen är jag sugen pá att prova pá Alicia Marquez ocksá. Vem ska det bli? Spännande fortsättning följer...
Valen stár framfor allt mellan:
Pilar Ortega - en klar favorit som jag tog flera klasser for i juni/juli. Hon ar underbart kul som lärare och har en skön kaxig stil! Jag skrattar mig igenom hennes klasser! Bara sättet hon räknar pá: Siete Ocho en el Corte Inglès (i stället för Siete Ocho Nueve Diez). För er som inte riktigt hängde med där sá är Corte Ingles ungefär Áhléns, och det rimmar pá 10). Eh, vi gár vidare...
Pilar Ortega in action pá Casa Carmen
Manuel Betanzos - jag tog klasser for honom i november och da var han inte i sitt esse. Men han ar ju en av de mest populara lararna i Sevilla och jag skulle vilja prova pa att ta klasser for honom i början av en koreografi.
Juan de los Reyes - basta teknikläraren ever. Hárt och lángsamt är hans melodi (ähum...)! Det funkar, men ojojoj vad slut man ar efter hans klass. Jag brukade ibland komma for sent med flit för att kunna orka med de andra klasserna senare pa dagen... Kuriosa: han är en av de väldigt fá lärare i Sevilla som alltid - jo, ALLTID - börjar och slutar sina lektioner exakt i tid. Och han är gitano! Tji fick alla fördomsfulla!
Isabel Bayon och Angel Atienza - Dessa tva har en skola tillsammans som har ett markligt varannandagssystem.
Jag har provat att dansa en klass for Angel och jag var mkt nojd - han rättade tre saker pa mig under den lilla korta timman! Han har verkligen öga för att korrigera och det gillar jag! Isabel tog jag en sommarkurs för förra veckan och även hon har verkligen sinne för detaljer, samt är har en snygg, väldigt kvinnlig stil som jag har lust att utforska just nu.
Sen är jag sugen pá att prova pá Alicia Marquez ocksá. Vem ska det bli? Spännande fortsättning följer...