Sherryflamencoparty i Jerez igen!
Flamencofestivalen i Jerez har börjat igen, detta år med en regnig och ruskig inramning. Men det hindrar inte mig från att kasta mig iväg! Jag kommer att pendla fram och tillbaka som en jojo mellan Sevilla och Jerez då jag har flera klasser här hemma jag inte vill missa. Men vill för allt i världen få min dos av sherry, fest och upptåg som alltid brukar följa på det späckade officiella programmet.
Bland årets godbitar ser jag mest fram emot följande:
- Sangre med Nuevo Ballet Español och favoriten Angel Rojas (som koreograferat Suecia? åt oss i Danza flamenca) - IDAG!
- Puerta abierta med Isabel Bayon underbar lärare som jag alltid ångrar att jag inte tar fler klasser för... Men det är ju så krångligt med det varannandagssystem som de envisas med att hålla fast vid på flamencoskolan A dos.
- Manuela Rios (min lärare under januari och februari) första egna föreställning som är en hyllning till tablaons artister
- Mujeres med inga mindre än Rocio Molina, Belen Maya och Merche Esmeralda, megaproduktion som kommer att turnera världen runt ett bra tag framöver
- Chloé Brûle (min vän, granne och fd lärare) och Marco Vargas som visar sin "Cuando uno quiere y el otro no" (När den ena vill och den andra inte) - teaterversionen av sin gatuföreställning om parlivets upp och nedgångar som gjort succé över hela Spanien
- Föreställningen med det inte så helt lättillgängliga namnet Rafael Estévez & Nani Paños, Dospormedio & Cía ?Flamenco XXI: Ópera, café y puro?... Men förra året var deras föreställning en av de stora överraskningarna jag.
- Farru, José Maya och Barullo med "Al nutural". Farruquitoenergi med hans yngre efterföljare.
- Israel Galváns "El fin de este estade de las cosas" förstås... Undrar vad han har hittat på denna gång. Det ska handla om apokalyps och domedag, så jag kan bara ana...
- Åsså underbaraste sångaren Miguel Poveda förstås, i en hyllning till Jerez.
La Monetas blick
En gång var jag på zoo när tigrarna skulle matas. Bakom ett säkert galler fick jag se på när stora köttstycken kastades till djuren, under ett vansinnigt rytande och slitande. Tigrarna var så uppjagade att de inte klarade av att börja äta direkt utan låg och morrade frustrerat, medan de vaktande sina köttstycken som om någon skulle kunna stjäla dem vilken sekund som helst.
Då fick jag för mig att jag skulle se vad som händer om man tittar en tiger i ögonen - ungefär som man inte ska göra med hundar eftersom de uppfattar det som en attack. Jag valde ut en tiger som vaktade sitt köttstycke alldeles nära gallret och fixerade den med fientlig blick. Aldrig i mitt liv har jag blivit så rädd... Tigern kastade sig mot mig (som tur var fanns ett galler emellan oss) under ett vansinnigt vrål och med ögon som bokstavligen försökte döda. Jag kommer aldrig att glömma den vansinnesblicken...
Av någon anledning kommer jag att tänka på tigern när dansösen la Moneta i en siguiriya kastar med huvudet och slungar ut vilda, sneda blickar. Det är som om hon försökte besvärja en imaginär fiende till sten. Vid ett tillfälle är det mig hon fixerar med sina vilda ögon! Under en lång remate är jag som fastnaglad av hennes blick. Och jag tänker att jag verkligen inte skulle vilja möte la Moneta ensam i en mörk gränd... I alla fall inte till siguiriyarytm...
Det var ett år sedan jag blev utsatt för la Monetas vansinnesblick. Igår var det dags att se henne igen, denna gången på Peña Calixto Sanchez. Denna peña visade sig inte bara ligga långt från centrum, den var inhyst i en universitetsbyggnad och liknade mer en konferensanläggning än en flamencoscen.
Det var inte en lätt uppgift för la Moneta att utstråla duende när scenbakgrunden var en laxrosa plisserad fondgardin, musikernas stolar omaka och mer ämnade för kontorslandskap och scenografin var tre slokande flaggor: Andalusiens, Spaniens och Europeiska unionens. Som pricken över i stod en roll-up med kvällens sponsor Caja Sol strategiskt uppställd så att alla bilder och tv-inspelningar som gjordes under kvällen inte kunde ungå att veta vem som betalade kalaset.
La Moneta med tjusig scenografi
Med tanke på dessa omständigheter samt det usla ljudet (rundgång och reverb som i en kyrka) och att musikerna ibland körde en egen tolkning av kompassen (antagligen hade de ingen medhörning), gjorde hon ett strålande framträdande. Förutom att hon är tight, har tyngd och en otrolig kraft så äger hon en säregen utstrålning. La Moneta är den sortens dansare som inte behöver spela dramatisk - hon ÄR dramatik! Hon låter djuret, galningen inom sig komma ut och det är befriande äkta.
Då fick jag för mig att jag skulle se vad som händer om man tittar en tiger i ögonen - ungefär som man inte ska göra med hundar eftersom de uppfattar det som en attack. Jag valde ut en tiger som vaktade sitt köttstycke alldeles nära gallret och fixerade den med fientlig blick. Aldrig i mitt liv har jag blivit så rädd... Tigern kastade sig mot mig (som tur var fanns ett galler emellan oss) under ett vansinnigt vrål och med ögon som bokstavligen försökte döda. Jag kommer aldrig att glömma den vansinnesblicken...
Av någon anledning kommer jag att tänka på tigern när dansösen la Moneta i en siguiriya kastar med huvudet och slungar ut vilda, sneda blickar. Det är som om hon försökte besvärja en imaginär fiende till sten. Vid ett tillfälle är det mig hon fixerar med sina vilda ögon! Under en lång remate är jag som fastnaglad av hennes blick. Och jag tänker att jag verkligen inte skulle vilja möte la Moneta ensam i en mörk gränd... I alla fall inte till siguiriyarytm...
Det var ett år sedan jag blev utsatt för la Monetas vansinnesblick. Igår var det dags att se henne igen, denna gången på Peña Calixto Sanchez. Denna peña visade sig inte bara ligga långt från centrum, den var inhyst i en universitetsbyggnad och liknade mer en konferensanläggning än en flamencoscen.
Det var inte en lätt uppgift för la Moneta att utstråla duende när scenbakgrunden var en laxrosa plisserad fondgardin, musikernas stolar omaka och mer ämnade för kontorslandskap och scenografin var tre slokande flaggor: Andalusiens, Spaniens och Europeiska unionens. Som pricken över i stod en roll-up med kvällens sponsor Caja Sol strategiskt uppställd så att alla bilder och tv-inspelningar som gjordes under kvällen inte kunde ungå att veta vem som betalade kalaset.
La Moneta med tjusig scenografi
Med tanke på dessa omständigheter samt det usla ljudet (rundgång och reverb som i en kyrka) och att musikerna ibland körde en egen tolkning av kompassen (antagligen hade de ingen medhörning), gjorde hon ett strålande framträdande. Förutom att hon är tight, har tyngd och en otrolig kraft så äger hon en säregen utstrålning. La Moneta är den sortens dansare som inte behöver spela dramatisk - hon ÄR dramatik! Hon låter djuret, galningen inom sig komma ut och det är befriande äkta.