Boende i Sevilla
Nu hägrar Sevilla snart! Efter en tur till Budapest på bröllop så landar jag åter i flamenco-Meckat för en intensiv månad. Ska bli härligt att dansa igen och träffa alla flamingosar! :)
På allmän begäran (jo, det är nämligen så här att med min blogg så räcker det med att EN person hör av sig så räknas det som tittarstorm) så ska jag tipsa lite om boende och annat gott i Sevilla. This is for you, Ana! :)
HUR?
Det vanligaste är att man hyr rum i lägenheter som hyrs av någon student eller motsvarande. Rum heter Habitación och det är det man ska googla på tillsammans med Sevilla. Piso compartido är delad lägenhet. Några av de sighter som kommer upp då är:
www.pisocompartido.com
sevilla.campusanuncios.com
sevilla.loquo.com
www.habitamos.com
Vill man hellre bo ensam i en "etta" så kallas det ofta estudio.
NÄR?
Det är stor ruljans på de delade rummen, de kan lätt vara uthyrda inom en timma då de lagts upp om det är högsäsong. Högsäsong är då alla ERASMUS-studenter anländer till Sevilla i början på terminen. När jag har hyrt ut mitt rum brukar jag få en sådär 10 samtal samma dag, och då har jag bara hyrt ut en månad... Så det gäller att vara på! Jag brukar råda de som ska komma ner att köpa några nätter på ett hostal, och sätta sig på ett av de otaliga internetcaféer och surfa surfa surfa. Sen får man göra upp en lista på alla de lägenheter som man ska kolla på under dagen. Eftersom tillgång och efterfrågan styr så är det många sökande på varje rum, vilket gör att det blir lite av en "casting". Det gäller att göra ett gott intryck och charma de som bor i lägenheten. Sen skriver de upp ditt nummer och hör av sig till dig om du är den lycklige.
VAR?
Ok, var ska man leta då? Sevilla är stort och det finns många områden som är rätt trista och har långt till centrum och alla flamencoplatsr. Därför är det bäst att försöka bo i centrum, Centro som också kallas Casco Antiguo (gamla stadsdelarna).
Mina favoritområden heter:
Alameda - (Alameda de Hercules) Sevillas bohemkvarter, i närheten ligger calle Feria, Plaza och Torneo som också förekommer i annonserna
Macarena - ligger alldeles intill Alameda, också supermysigt MEN observera att Macarena är stort och ligger både innanför och utanför stadsmuren. Du vill helst bo innanför stadsmuren, la Muralla. Utanför stadsmuren brukar benämnas Hospital de Macarena, men det skrivs inte alltid ut. Huvudgatan i Macarena innanför murarna heter San Luis och torgen San Marco och Encarnación ligger också i faggorna.
Triana - den klassiska stadsdelen på andra sidan floden Guadalquivir. Om man ska bo här är det viktigt att bo hyfsat nära bron Puente Isabel eller Puente de Triana som den också kallas. Strandvägen heter calle Betis och är mycket poppis.
Andra bra områden inom murarna är Santa Catalina, Puerta Osario, Puerta de la Carne och så klart Santa Cruz, som är mycket fint men något av en turistfälla. Hittar man billiget boende här så har man tur!
HUR MYCKET?
Så hur mycket får man då räkna med att betala för ett rum? Det varirerar ganska mycket, har man tur kan man hitta riktigt billiga rum, som mitt som går på 180 euros. Upp till 300 euros är ok priser för ett rum. Sen beror det naturligtvis på vilken standard man vill ha.
Följande avgifter ska man kolla upp om de ingår eller ej:
Comunidad - jmfr bostadsrättsavgift, kanske går på 10 - 30 euros per månad (vild gissning, har alltid ingått när jag har hyrt)
Luz - el
Agua - vatten
Gas - butangas, säljs nästan alltid i butangashållare á 15 euros styck och räcker ca 2 veckor i en lägenhet. De flesta skramlar en gemensam summa som går till gas och andra kostnader.
Internet - många har trådlöst eller modem som man får betala en kostnad för per månad. Det lönar sig snabbt!
Ofta betalar man en fianza, en depositionsavgift, när man har kommit överens. Kontrakt är inte vanligt utan det är istället så att man betalar sin månadsavgift till personen som har det officiella bostadskontraktet och som står för kontakten till ägaren/hyresvärden. Hyran betalas oftast kontant.
TIPS
Håll utkik efter lägenheter som har terraza (egen terass), azotea (gemensam terass), aire acondicionado calor/frio (Sevilla är ruggigt kallt på vintern och hetthett på sommaren). Det är stora bonusar!
Det var nog allt jag kan bidra med såhär. Nu får jag önska alla som ska in i denna karusell ett stort lycka till!
På allmän begäran (jo, det är nämligen så här att med min blogg så räcker det med att EN person hör av sig så räknas det som tittarstorm) så ska jag tipsa lite om boende och annat gott i Sevilla. This is for you, Ana! :)
HUR?
Det vanligaste är att man hyr rum i lägenheter som hyrs av någon student eller motsvarande. Rum heter Habitación och det är det man ska googla på tillsammans med Sevilla. Piso compartido är delad lägenhet. Några av de sighter som kommer upp då är:
www.pisocompartido.com
sevilla.campusanuncios.com
sevilla.loquo.com
www.habitamos.com
Vill man hellre bo ensam i en "etta" så kallas det ofta estudio.
NÄR?
Det är stor ruljans på de delade rummen, de kan lätt vara uthyrda inom en timma då de lagts upp om det är högsäsong. Högsäsong är då alla ERASMUS-studenter anländer till Sevilla i början på terminen. När jag har hyrt ut mitt rum brukar jag få en sådär 10 samtal samma dag, och då har jag bara hyrt ut en månad... Så det gäller att vara på! Jag brukar råda de som ska komma ner att köpa några nätter på ett hostal, och sätta sig på ett av de otaliga internetcaféer och surfa surfa surfa. Sen får man göra upp en lista på alla de lägenheter som man ska kolla på under dagen. Eftersom tillgång och efterfrågan styr så är det många sökande på varje rum, vilket gör att det blir lite av en "casting". Det gäller att göra ett gott intryck och charma de som bor i lägenheten. Sen skriver de upp ditt nummer och hör av sig till dig om du är den lycklige.
VAR?
Ok, var ska man leta då? Sevilla är stort och det finns många områden som är rätt trista och har långt till centrum och alla flamencoplatsr. Därför är det bäst att försöka bo i centrum, Centro som också kallas Casco Antiguo (gamla stadsdelarna).
Mina favoritområden heter:
Alameda - (Alameda de Hercules) Sevillas bohemkvarter, i närheten ligger calle Feria, Plaza och Torneo som också förekommer i annonserna
Macarena - ligger alldeles intill Alameda, också supermysigt MEN observera att Macarena är stort och ligger både innanför och utanför stadsmuren. Du vill helst bo innanför stadsmuren, la Muralla. Utanför stadsmuren brukar benämnas Hospital de Macarena, men det skrivs inte alltid ut. Huvudgatan i Macarena innanför murarna heter San Luis och torgen San Marco och Encarnación ligger också i faggorna.
Triana - den klassiska stadsdelen på andra sidan floden Guadalquivir. Om man ska bo här är det viktigt att bo hyfsat nära bron Puente Isabel eller Puente de Triana som den också kallas. Strandvägen heter calle Betis och är mycket poppis.
Andra bra områden inom murarna är Santa Catalina, Puerta Osario, Puerta de la Carne och så klart Santa Cruz, som är mycket fint men något av en turistfälla. Hittar man billiget boende här så har man tur!
HUR MYCKET?
Så hur mycket får man då räkna med att betala för ett rum? Det varirerar ganska mycket, har man tur kan man hitta riktigt billiga rum, som mitt som går på 180 euros. Upp till 300 euros är ok priser för ett rum. Sen beror det naturligtvis på vilken standard man vill ha.
Följande avgifter ska man kolla upp om de ingår eller ej:
Comunidad - jmfr bostadsrättsavgift, kanske går på 10 - 30 euros per månad (vild gissning, har alltid ingått när jag har hyrt)
Luz - el
Agua - vatten
Gas - butangas, säljs nästan alltid i butangashållare á 15 euros styck och räcker ca 2 veckor i en lägenhet. De flesta skramlar en gemensam summa som går till gas och andra kostnader.
Internet - många har trådlöst eller modem som man får betala en kostnad för per månad. Det lönar sig snabbt!
Ofta betalar man en fianza, en depositionsavgift, när man har kommit överens. Kontrakt är inte vanligt utan det är istället så att man betalar sin månadsavgift till personen som har det officiella bostadskontraktet och som står för kontakten till ägaren/hyresvärden. Hyran betalas oftast kontant.
TIPS
Håll utkik efter lägenheter som har terraza (egen terass), azotea (gemensam terass), aire acondicionado calor/frio (Sevilla är ruggigt kallt på vintern och hetthett på sommaren). Det är stora bonusar!
Det var nog allt jag kan bidra med såhär. Nu får jag önska alla som ska in i denna karusell ett stort lycka till!
Flamenca goes Belly Dance
Jag har varit på magdansfestival! De som känner mig vet att jag även dansar orientalisk dans, för några år sedan riktigt ofta och mycket. Och nu har jag gjort en revival och fått en ordentlig bellyinjektion med shimmies, kameler, åttor och tablatrummor!
Work-shop med underbara underbara Aida Noor
Denna kvinna är fantastisk. Hon är så flamenco som någon kan bli! Denna härliga värme blandad med kaxighet, självironi, sensualitet, attityd och, inte minst, självklarhet. Allt detta förpackad i en kropp som är rätt överviktig och för tillfället nästintill halt. Men som hon dansar! Ömsom är hon söt som socker, ömsom het som gröt. Att bara få vara nära henne, se hur hon rör sig, se hur hon njuter ut i fingerspetsarna av sin egen dans. Insupa, insupa! Glöm alla unga smala docklikande våp, alla vulgobrudar, alla stela inställsamma dansöser. Det är det HÄR orientalisk dans handlar om!
När Aida undervisar ser hon fullkomligt galen ut i sin baddräkt, sina tights, en halsduk virad runt höften och en leopardfärgad turban runt huvudet! Lovely! Vi gjorde sha'abi, den orientaliska dansens mest avslapnade stil, mycket gatukänsla, blasé attityd och slarvig tunggung är bra att ha i denna stil. Och Aida är förstås oslagbar på detta. Hela hennes person är sha'abi. När hon kommer (15 minuter försent) till lektionen så är det första hon gör att spruta tung och varm parfym på sig, vilket hon fyller på med jämna mellanrum under lektionens gång. Hon tar sig också en kopp kaffe som hon sen nonchigt placerar på huvudet (ja, på turbanen alltså) och dansar sen nöjt hela koreografin, balanserandes på drycken. What a woman!
Föreställning
Kvällsföreställning på Belly Dance Festival innebär ett nästan 5 timmar långt dansmaraton, där den ena gruppkoreografin avlöser den andra. Och så mängder av solon, bra sådana och också en hel del mindre bra. Samt några riktigt märkliga...
Det var med nostalgiska känslor som jag bänkade mig i Riddarfjärdsskolans teater denna kväll. Det var länge sedan jag hängde i magdanskretsar och det är ju en fantastisk värld. Kitchig, kaotisk, skränig, stundtals vulgär och jäkligt rolig!
Kaoset gjorde sig närvarande denna kväll i form av tekniska problem med ljudet. Fel låt till fel artist hände ett antal gånger och den stackars konferenciern försökte desperat rädda situationen med de långa pauserna genom att få oss att fundera på vad vi skulle fika i pausen (!). Vissa mer rutinerade publikdeltagare hade tagit med sig solfjäder, för under timmarna så blev luften mer kvalmig än en sommarkväll i Kairo. För programmet var låååååååångt, det hade lätt kunnat halveras och faktiskt bara vunnit på det. Kanske behöver inte alla medverkande dansa två gånger?
Visst är det en orgie i bad taste som alltid i magdansvärlden. Och visst kan man fundera över programläggningen tredje gången trumsolot Tabl at Bassem spelas (mitt gamla paradnummer som tydligen fått en revival utan dess like!!). Men det kommer liksom med paketet, för trots dessa minustecken så bjuder kvällen på några guldkorn som är så värdefulla att det ger ett skimmer över hela kvällen:
- Tito
Denna mustaschprydde machoman som lyckas dansa perfekt magdans som värsta primadonnan utan att förlora ett uns av sin mycket påtagliga manlighet. Det är en tvättäkta entertainer som springer in på scen och eggar publiken tills den vrålar och klappar taktfast . Först river han av ett käppnummer med inte mindre än 4 käppar (ja, till Tablat Bassem) som är ett riktigt cirkuskonstnummer. I andra akten står han på en tablatrumma när ridån går upp och lyckas sedan utföra en orientale med trumsolo, där han passar på att dansa ut i publiken, hoppa upp på pianot till allas förtjusning och småvänslas med de andra egyptiska lärarna som sitter på första raden. Och allt detta med en fantastisk glimt och karisma. Hela publiken är i extas och jag säger bara det: Lady´s night - detta är ju er klockrena artist!! Släng dig i väggen, Stenmark!
- Virginia
Hennes andra oriental var mycket fin och smakfull. Och den lila dräkten var väldigt stilfull. Också hon körde Tablat Bassem, mycket snyggt, raffinerat och lite nytt som jag inte sett förut.
- Min gamla grupp Nefertari (som jag var med i för många år sen)
Skötte sig bra tycker jag! Det är imponerande att se så många på scen (12 st dansare) men de var också samdansade och hade fina koreografier.
- Tribal Empire
Coola brudar med dreads, rosor och mördarblick!!! Nån gång ska jag börja dansa Tribal, snacka om att kombinera flamencoattityd med orientaliska rörelser.
- Al-Andalous
Sparsmakad hovdans som utövades i kamrarna i Alhambra under det moriska styret, här presenterat i enkel, sofistikerad koreografi med vackra, smakfulla gröna dräkter av duo som jag inte kom ihåg namnet på. I stark kontrast till alla extra-mega-allt-kostymer och koreografier som serveras under festivalen. Skönt att vila ögonen på!
Och till sist måste jag ge en utmärkelse till danskan som gjorde en... fusion...afro... futuristiskt...orientaliskt...tribal jsom konferenciern lite förvirrat försäkte beskriva det som. Och det var inte lätt att försöka fästa ord på som sedan dök upp på scen. Dansösen var iklädd en guldhjälm och nån slags kort bronsfärgad valkyriastass. Och dansen var som en blandning mellan ett friskis&svettispass och en gladiatorfight. Kryddat med en dos wannabe-Virpi Pahkinen-syndrom samt några höftskak, som för att motivera att dansen faktiskt framfördes på en magdansfestival. Mycket märkligt! Men uppfriskande, javisst!
Smamanfattningsvis är jag mycket nöjd med min helkväll i magdansens tecken - känner mig inspirerad och kommer att börja rycka i höfterna igen, helt klart! Och så var det jätteroligt att träffa alla gamla bekanta: Suzanne och Muhammed förstås (som ordnar festivalen), lilla Leya som blivit så stor, Tina, Frida, Sophia, Ulla, Cicci med flera! :)
Work-shop med underbara underbara Aida Noor
Denna kvinna är fantastisk. Hon är så flamenco som någon kan bli! Denna härliga värme blandad med kaxighet, självironi, sensualitet, attityd och, inte minst, självklarhet. Allt detta förpackad i en kropp som är rätt överviktig och för tillfället nästintill halt. Men som hon dansar! Ömsom är hon söt som socker, ömsom het som gröt. Att bara få vara nära henne, se hur hon rör sig, se hur hon njuter ut i fingerspetsarna av sin egen dans. Insupa, insupa! Glöm alla unga smala docklikande våp, alla vulgobrudar, alla stela inställsamma dansöser. Det är det HÄR orientalisk dans handlar om!
När Aida undervisar ser hon fullkomligt galen ut i sin baddräkt, sina tights, en halsduk virad runt höften och en leopardfärgad turban runt huvudet! Lovely! Vi gjorde sha'abi, den orientaliska dansens mest avslapnade stil, mycket gatukänsla, blasé attityd och slarvig tunggung är bra att ha i denna stil. Och Aida är förstås oslagbar på detta. Hela hennes person är sha'abi. När hon kommer (15 minuter försent) till lektionen så är det första hon gör att spruta tung och varm parfym på sig, vilket hon fyller på med jämna mellanrum under lektionens gång. Hon tar sig också en kopp kaffe som hon sen nonchigt placerar på huvudet (ja, på turbanen alltså) och dansar sen nöjt hela koreografin, balanserandes på drycken. What a woman!
Föreställning
Kvällsföreställning på Belly Dance Festival innebär ett nästan 5 timmar långt dansmaraton, där den ena gruppkoreografin avlöser den andra. Och så mängder av solon, bra sådana och också en hel del mindre bra. Samt några riktigt märkliga...
Det var med nostalgiska känslor som jag bänkade mig i Riddarfjärdsskolans teater denna kväll. Det var länge sedan jag hängde i magdanskretsar och det är ju en fantastisk värld. Kitchig, kaotisk, skränig, stundtals vulgär och jäkligt rolig!
Kaoset gjorde sig närvarande denna kväll i form av tekniska problem med ljudet. Fel låt till fel artist hände ett antal gånger och den stackars konferenciern försökte desperat rädda situationen med de långa pauserna genom att få oss att fundera på vad vi skulle fika i pausen (!). Vissa mer rutinerade publikdeltagare hade tagit med sig solfjäder, för under timmarna så blev luften mer kvalmig än en sommarkväll i Kairo. För programmet var låååååååångt, det hade lätt kunnat halveras och faktiskt bara vunnit på det. Kanske behöver inte alla medverkande dansa två gånger?
Visst är det en orgie i bad taste som alltid i magdansvärlden. Och visst kan man fundera över programläggningen tredje gången trumsolot Tabl at Bassem spelas (mitt gamla paradnummer som tydligen fått en revival utan dess like!!). Men det kommer liksom med paketet, för trots dessa minustecken så bjuder kvällen på några guldkorn som är så värdefulla att det ger ett skimmer över hela kvällen:
- Tito
Denna mustaschprydde machoman som lyckas dansa perfekt magdans som värsta primadonnan utan att förlora ett uns av sin mycket påtagliga manlighet. Det är en tvättäkta entertainer som springer in på scen och eggar publiken tills den vrålar och klappar taktfast . Först river han av ett käppnummer med inte mindre än 4 käppar (ja, till Tablat Bassem) som är ett riktigt cirkuskonstnummer. I andra akten står han på en tablatrumma när ridån går upp och lyckas sedan utföra en orientale med trumsolo, där han passar på att dansa ut i publiken, hoppa upp på pianot till allas förtjusning och småvänslas med de andra egyptiska lärarna som sitter på första raden. Och allt detta med en fantastisk glimt och karisma. Hela publiken är i extas och jag säger bara det: Lady´s night - detta är ju er klockrena artist!! Släng dig i väggen, Stenmark!
- Virginia
Hennes andra oriental var mycket fin och smakfull. Och den lila dräkten var väldigt stilfull. Också hon körde Tablat Bassem, mycket snyggt, raffinerat och lite nytt som jag inte sett förut.
- Min gamla grupp Nefertari (som jag var med i för många år sen)
Skötte sig bra tycker jag! Det är imponerande att se så många på scen (12 st dansare) men de var också samdansade och hade fina koreografier.
- Tribal Empire
Coola brudar med dreads, rosor och mördarblick!!! Nån gång ska jag börja dansa Tribal, snacka om att kombinera flamencoattityd med orientaliska rörelser.
- Al-Andalous
Sparsmakad hovdans som utövades i kamrarna i Alhambra under det moriska styret, här presenterat i enkel, sofistikerad koreografi med vackra, smakfulla gröna dräkter av duo som jag inte kom ihåg namnet på. I stark kontrast till alla extra-mega-allt-kostymer och koreografier som serveras under festivalen. Skönt att vila ögonen på!
Och till sist måste jag ge en utmärkelse till danskan som gjorde en... fusion...afro... futuristiskt...orientaliskt...tribal jsom konferenciern lite förvirrat försäkte beskriva det som. Och det var inte lätt att försöka fästa ord på som sedan dök upp på scen. Dansösen var iklädd en guldhjälm och nån slags kort bronsfärgad valkyriastass. Och dansen var som en blandning mellan ett friskis&svettispass och en gladiatorfight. Kryddat med en dos wannabe-Virpi Pahkinen-syndrom samt några höftskak, som för att motivera att dansen faktiskt framfördes på en magdansfestival. Mycket märkligt! Men uppfriskande, javisst!
Smamanfattningsvis är jag mycket nöjd med min helkväll i magdansens tecken - känner mig inspirerad och kommer att börja rycka i höfterna igen, helt klart! Och så var det jätteroligt att träffa alla gamla bekanta: Suzanne och Muhammed förstås (som ordnar festivalen), lilla Leya som blivit så stor, Tina, Frida, Sophia, Ulla, Cicci med flera! :)