flamenca

Idag blir det ett smakrelaterat inlägg på flamenca. Igår fick jag ännu en dos Spanien-nostalgi i form av två konservburkar med palmitos från en av mina elever. I dem fanns små vita palmitos, det vill säga palmhjärtan, och är en av de ätbara saker som jag verkligen saknar från Spanien. Tänk er dessa små spänstiga saker som är som en blandning av typ mild kronärtskockbotten, sparris och vattenkastanjer, med ringlad olivolja på och lite salt. Mmmm. Intages allra helst i solgasset tillsammans med en tinto de verano på ett torg i Jerez. Men ett kök i Solna går också bra! Vilken tur att man har snälla elever som orkar leta efter skumma konserver när de är i Spanien! Tack, Carina och Annica! :)

Igår var det som sagt sista torsdagslektionen för min del denna termin. Och därför verkar jag ha skrikit, gapat och tjoat mer än nånsin för idag är jag hes som värsta flamencosångerskan. Då får man ta sig en kopp hett vatten med färsk ingefära, honung och citron. Och hoppas att man blir frisk innan Tokyoresan på söndag.

Men tack alla kära torsdagselever för en härlig termin! Det har varit så kul att ha er alla!
Besos!

Nu hägrar Sevilla snart! Efter en tur till Budapest på bröllop så landar jag åter i flamenco-Meckat för en intensiv månad. Ska bli härligt att dansa igen och träffa alla flamingosar! :)

På allmän begäran (jo, det är nämligen så här att med min blogg så räcker det med att EN person hör av sig så räknas det som tittarstorm) så ska jag tipsa lite om boende och annat gott i Sevilla. This is for you, Ana! :)



HUR?
Det vanligaste är att man hyr rum i lägenheter som hyrs av någon student eller motsvarande. Rum heter Habitación och det är det man ska googla på tillsammans med Sevilla. Piso compartido är delad lägenhet. Några av de sighter som kommer upp då är:

www.pisocompartido.com
sevilla.campusanuncios.com
sevilla.loquo.com
www.habitamos.com

Vill man hellre bo ensam i en "etta" så kallas det ofta estudio.

NÄR?
Det är stor ruljans på de delade rummen, de kan lätt vara uthyrda inom en timma då de lagts upp om det är högsäsong. Högsäsong är då alla ERASMUS-studenter anländer till Sevilla i början på terminen. När jag har hyrt ut mitt rum brukar jag få en sådär 10 samtal samma dag, och då har jag bara hyrt ut en månad... Så det gäller att vara på! Jag brukar råda de som ska komma ner att köpa några nätter på ett hostal, och sätta sig på ett av de otaliga internetcaféer och surfa surfa surfa. Sen får man göra upp en lista på alla de lägenheter som man ska kolla på under dagen. Eftersom tillgång och efterfrågan styr så är det många sökande på varje rum, vilket gör att det blir lite av en "casting". Det gäller att göra ett gott intryck och charma de som bor i lägenheten. Sen skriver de upp ditt nummer och hör av sig till dig om du är den lycklige.

VAR?
Ok, var ska man leta då? Sevilla är stort och det finns många områden som är rätt trista och har långt till centrum och alla flamencoplatsr. Därför är det bäst att försöka bo i centrum, Centro som också kallas Casco Antiguo (gamla stadsdelarna).

Mina favoritområden heter:
Alameda - (Alameda de Hercules) Sevillas bohemkvarter, i närheten ligger calle Feria, Plaza och Torneo som också förekommer i annonserna
Macarena - ligger alldeles intill Alameda, också supermysigt MEN observera att Macarena är stort och ligger både innanför och utanför stadsmuren. Du vill helst bo innanför stadsmuren, la Muralla. Utanför stadsmuren brukar benämnas Hospital de Macarena, men det skrivs inte alltid ut. Huvudgatan i Macarena innanför murarna heter San Luis och torgen San Marco och Encarnación ligger också i faggorna.
Triana - den klassiska stadsdelen på andra sidan floden Guadalquivir. Om man ska bo här är det viktigt att bo hyfsat nära bron Puente Isabel eller Puente de Triana som den också kallas. Strandvägen heter calle Betis och är mycket poppis.
Andra bra områden inom murarna är Santa Catalina, Puerta Osario, Puerta de la Carne och så klart Santa Cruz, som är mycket fint men något av en turistfälla. Hittar man billiget boende här så har man tur!

HUR MYCKET?
Så hur mycket får man då räkna med att betala för ett rum? Det varirerar ganska mycket, har man tur kan man hitta riktigt billiga rum, som mitt som går på 180 euros. Upp till 300 euros är ok priser för ett rum. Sen beror det naturligtvis på vilken standard man vill ha.

Följande avgifter ska man kolla upp om de ingår eller ej:
Comunidad - jmfr bostadsrättsavgift, kanske går på 10 - 30 euros per månad (vild gissning, har alltid ingått när jag har hyrt)
Luz - el
Agua - vatten
Gas - butangas, säljs nästan alltid i butangashållare á 15 euros styck och räcker ca 2 veckor i en lägenhet. De flesta skramlar en gemensam summa som går till gas och andra kostnader.
Internet - många har trådlöst eller modem som man får betala en kostnad för per månad. Det lönar sig snabbt!

Ofta betalar man en fianza, en depositionsavgift, när man har kommit överens. Kontrakt är inte vanligt utan det är istället så att man betalar sin månadsavgift till personen som har det officiella bostadskontraktet och som står för kontakten till ägaren/hyresvärden. Hyran betalas oftast kontant.

TIPS
Håll utkik efter lägenheter som har terraza (egen terass), azotea (gemensam terass), aire acondicionado calor/frio (Sevilla är ruggigt kallt på vintern och hetthett på sommaren). Det är stora bonusar!

Det var nog allt jag kan bidra med såhär. Nu får jag önska alla som ska in i denna karusell ett stort lycka till!

Det är valtider i Spanien. Idag, närmare bestämt, är det dags. Det stora slaget står mellan sittande Zapatero, från partiet PSOE, en slags variant på sossarna och Rajoy som kör för Partido Popular (PP) som är högerpartiet med en tung konservativ och relgiös underton.

Jag är personligen helimpad av Zapatero, tycker han har en politisk glöd och ideologisk vision som känns långt mer upppiggande än trött svensk socialdemokrati.

Han känns ärlig, engagerad, lugn och ödmjuk. Här måste jag dock erkänna att min sakkunskap är något begränsad. Min bedömning bygger mer på min upplevelse av hans image, som i sin tur mest baserar sig på en dokumentär då han gav ett synnerligen sympatiskt (för att vara stadsman åtminstone) intryck. Men lite hårdfakta kan jag dock presentera. Han har infört gayäktenskap, höjt minimilönen, höjt pensionen och infört ett födabarnbidrag på motsvarande 25 laxar. Kom då ihåg att man i Spanien bara får vara hemma med ungen i 3 månader, sen förväntas mamman i praktiken stanna hemma, alternativt mormor/farmor rycka in! Så 25000 spänn är väl behövda pengar.

Motsvåndaren Rajoy vill införa ett poängsystem för invandrare för att få medborgarskap, ta bort rätten för homosexuella att adoptera och sänka brottsmyndigheten till 12 år. Ganska osympatiska förslag, tycker jag.

Det mesta pekar på vinst för Zapatero. Han har gjort ganska bra ifrån sig under sina 4 år som PSOE vann emot alla odds, alldeles efter terroristattacken i Madrids tunnelbana 11 mars -2004 (såklart...). Då bestämde sig ovanligt många spanjorer för att gå till valurnorna, för att stå upp mot terrorismen. Zapateros främsta motståndare är just soffliggarna. Flera av mina bekanta hör till dem som aldrig röstar, men som trots detta är mycket medvetna om sin politiska ståndpunkt. För mig en obegrliplighet! I synnerhet i ett land som bara haft demokrati i 20 år.

Är inte tillräckligt insatt i de mindre partiernas politik, men valet handlar ändå mest om dessa två herrar, och ska jag välja en blir det absolut Zapatero. Tror han för Spanien i helt rätt riktning.

Eftersom jag inte får rösta idag så gör jag som Zapateros kändisanhängare, höjer mitt pekfinger i en vinkel över ögonbrynet, Zapateros smeknamn på teckenspråk!


Jag och Zapatero och våra ögonbryn!

Tillbaka i Sevilla efter en mánad pá andra sidan jordklotet, Chile närmare bestämt. Áterkommer med en rapport frán flamencolivet där.

Här i Sevilla skiner solen och det är fortfarande värmebölja och sommarhetta. OK, svensk sommar. Men folk áker till stranden, terassbarerna tjänar mer pengar än nágonsin och det är fortfarande kortärmat som gäller. Det är förstás härligt, men ság pá nyheterna igár att Spaniens medeltemperatur har ökat med 1,5 grader. Detta är den största ökningen pá jordklotet,där medelökningen är 0,5 grader. Inom nágra ár kan Andalusien vara en öken, utan olivlundar och floder. ¡Qué miedo!

Jag utlovade för länge sen bilder pá mitt kvartér Alameda. Dessvärre försvann alla mina fina bilder när min dator stals... Nu har jag dock plátat lite igen, sá háll till godo!

Alameda (Allén), eller egentligen Alameda de Hercules, är Sevillas bohemkvartér. För inte sá väldigt länge sen anságs det farligt att vistas här efter mörkrets inbrott, och Alameda har, som alla ljusskygga platser i Sevilla, en gáng varit en flamencometropol av rang. Artistlegender som sángerskan la Niña de los Peines föddes och levde här, pá den tiden Alameda var stadens slumkvartér.

Fortfarande ligger haschröken tät och pá en gata inte lángt frán min stár prostituerade transvestiter och söker kunder. Men förándringen har gátt snabbt de senaste áren. Just nu görs en jätterenovering av hela allén, den lánga torgliknande platsen vars ändar pryds av tvá pelarpar med de státliga Herculesstatyer som givit stadsdelen sitt namn. Polisen kom pá det smarta draget att bygga sitt huvudkvartér längs med allén och är sáledes allestädes närvarande i den tidigare gudsförgätna stadsdelen. Alameda framstár alltmer som en trygg och trendig plats, med skenande lägenhetspriser och snygga konceptbarer i varje hörn som resultat.





Herculesstatyerna

Mánga av Alamedas invánare anser sig "alternativa". Man bör komma ihág att Sevilla är en ganska snobbig stad generellt sett, med mycket högersympatier vilket i Spanien har helt andra konnotationer än hemma i Sverige. Här handlar det inte sällan om illa dolda Francosympatier (Franco var Spaniens diktator ända fram till sjuttiotalet). Det är detta som Alamedaborna vill avskärma sig frán. Detta avstándstagande visar man gärna genom piercing och tatueringar pá alla tänkbara ställen samt märkliga frisyrer, underliga varianter pá den gamla goda hockeyfrillan, dvs kort hár pá huvudet och längre i nacken. Eller rastaflätor. Inte riktigt min grej, men de sá kallade hippiesarna är ganska gulliga och oförargliga.





Gatukonst i mitt kvartér

Jag älskar mitt Alameda. Här kan man inte gá mer än nágra fá meter utan att stöta pá nágra trevliga bekanta att fika med. Här finns barer och kaféer i varje hörna. Här finns en underbar marknad med färsk fisk, kött och grönsaker där man kan spendera flera timmar med att smáprata med försäljarna. Här finns roliga modebutiker med coola importerade klänningar frän Brasilien, och här finns världens bästa videobutik, med allt frán Lilja 4-ever och samtliga Bergman, gamla franska svartvita klassiker och Tarantinos senaste. Här hälsar man dagligen pá jourbutikstanten och cykelhandlaren, och här kan man titta ner pá gatan och konversera med de förbipasserande grannarna. Kort sagt, ett mysigt smástadsliv med en storstadsutbud!





Alameda by night

Vad annat kan man säga när man har negligerat sin blogg i flera manader. Men det finns förmildrande omstandigheter!!

Min dator blev stulen pa resa fran Sverige till Spanien. Det var en av de mest frustrerande och utdragna upplevelser jag varit med om i mitt liv. Jag ska inte trötta ut er med den, kan bara säga kort att datorn kom bort pa Hittegodsavdelningen pa Barcelonas flygplats, hittades, kom bort igen, hittades, kom bort igen, hittades, kom bort igen och förblir nu borta. Och min anmälan har pa mystiskt sätt raderats... HUR ÄR DET MÖJLIGT ATT EN HITTEGODSAVDELING INTE KAN HITTA DE REDAN UPPHITTADE OBJEKTEN?!
Sá nu blir det konstiga á, ä och ö i texten.

Menmen... Det var ju flamenco det skulle handla om! ;)

Lovar, lovar att áterkomma alldeles snart. Med lite gladare toner!
/eder Sueca en Sevilla

Vad döljer den gåtfulla andalusiska natten för hemligheter?



Klockan 4 på morgonen på väg hem i Jerez stöter jag på ett tjugotal arbetare i sina oranga overaller. Vad gör de mitt i natten? Skakar ner apelsiner! Några sitter i trädet och skakar på grenarna, några räfsar ihop de nedfallna frukterna och några stoppar dem i hinkar. Och så några som står och tittar på, som alltid när det gäller grovjobbare. De var effektiva, för dagen därpå syntes inte en apelsin i hela kvarteret. Vad händer med apelsinerna? De skickas till England och blir marmelad. Trots föroreningarna som måste ha lagrats i skalet efter att ha hängt på trafikerade gator i flera månader... Sista gången jag äter engelsk apelsinmarmelad!



En natt hittade jag den här lilla varelsen på huskanten. En liten fladdermus som låg och flämtade. Ville rädda den men kände mig väldigt inkompetent; måste jag fånga insekter för att föda den? är den lika känslig som en näbbmus som kan dö av skrämselhicka för att någon tar i den? brukar inte fladdermöss ha rabies? Tillslut lät jag den vara och dagen därpå var den borta...




Alltoftare när man strosar hemåt i natten möter man ett sånt här gäng som spärrar av vägen. Män som långsamt bär en tung trätron på axlarna längs gatorna kring mitt kvarter. Först övade de med bara träställningen. Men nu har de kastat upp höga berg med kläder, bildäck och annat på ställningen för satt tynga ner alltmer. Vad gör de?

Övar sig inför Semana Santa, det spanska påskfirandet. För varje dag kommer den unika händelsen närmre. De stora träskulpturerna föreställande Jesus och María väger ton och bärs andaktigt av botgörare, troende och säkert en hel del skenheliga längs stadens gator och torg. Och Sevilla blir helt ogenomträngligt och proppfullt med turister, klu klux klan-liknande män och massor av rökelse. Ska bli spännande att se. Rapport kommer!



Och slutligen, så kan man nattetid stöta på såna här varelser: flamencosar. De skvätter och sprätter med benen, för en massa oväsen med klappar och utrop och allt i tolvtakt!

.. var igår! Ok, jag ska inte överdriva för att göra alla nordbor avundsjuka. Men jag låg faktiskt på en filt på min terass igår i bara underkläder och solade. Det var rena sommarvärmen och efter ett tag var jag tvungen att gå in i rädsla för att bränna mig. Så nu ska jag inhandla en bra solkräm för det lär behövas framöver. Temperaturen mätte 26 grader i skuggan både igår och idag fortsätter solen att skina. :)

Om en halvtimma går bussen till Jerez - jag ska ha lite semester och gå på flamencofestivali tre dagar. Det ska bli Rocio Molina, Andres Peña och Pili Ogalla, Manuel Liñan och Pastora Galván. Mums!!!

Kommer att skriva om festivalen både här och sen i Danstidningen.

... har jag flyttat in i min nya lägenhet! :)

Den ligger på en gata med det flamencoklingande namnet Guadiana och är perfekt. Billig, i rätt område (la Alameda) och med jättetrevliga rumskompisar. Och... med internet!

Så nu kommer jag att blogga loss igen från min egen dator - med å, ä, ö!

Hej alla blogglasare!

Nu ar jag tillbaka i Sevilla sedan en knapp vecka. Jag har inte kunnat skriva pa ett tag eftersom jag bor pa hostal och inte har internet. Men fran sondag sa flyttar jag in i en perfekt lagenhet just i det omradet jag vill bo; Alameda. Jag delar med tre jattesota tjejer, fran olika delar av Spanien. Sa hall ut, snart kommer det en massa bloggar om flamenco, vardagen och annat spannande fran Sevilla. Imorgon ar det foresttallning med Angeles Gabaldon, forsta gangen jag ser henne. Ska bli spannande!
Hasta pronto!
Asa

Efter ett besök hos Ryggakuten kan man konstatera att jag har en inflammation i nacken, spänningar och låsningar i bröstryggen, att jag borde ligga i varma bad några dagar och tänka harmoniska tankar.

Dessvärre finns ingen tid till detta. Vi har dagliga rep nu eftersom Ann i vår grupp även ska dansa i verket "Cuentame lluvia" samma kväll som "Suecia?" på Södra teatern och hon de sista dagarna behövs för rep med de från Spanien influgna musikerna. Det gör att vi bara har några dagar på oss kvar...

Så nu består kuren av:
- antiinflammatoriska tabletter
- smärtstillande tabletter
- värmekudde på nacken
- Radio Salil - mirakelliniment från Spanien som visat sig innehålla nikotin för att få fart på blodcirkulationen!!
- heta bad i nya tassbadkaret så ofta jag kan
- nytt besök på Ryggakuten på måndag, denna gång med det tunga artilleriet: akupunktur

Så förhoppningsvis kan jag repa, trots skadan! Håll tummarna!!

Vi har drabbats av krämpor i vårt danskompani, lagom inför slutspurten för repen till premiär på "Suecia?".

Ann har en axel som trilskas. Anna har sin nästan kroniska fotskada som gör att hon halva tiden dansar flamenco i nån slags superergonomiska sneakers. Och nu när hon har börjat jobba på ABF så har hon som grädden på moset fått musarm. Och själv har jag en nackspärr som inte är av denna värld. Den är inne på snart tredje veckan och den ger sig inte! Den blir snarare värre för varje dag som går...

Det är så illa att jag inte klarar av att vända mig i sängen på morgonen, måste lyfta huvudet med armen för att kunna kliva upp på morgonen. Men imorgon har jag fått tid hos Ryggakuten, hoppas, hoppas, hoppas de kan hjälpa mig. Vi måste ju vara fit for fight!! Aaarghhh!!

Nu rustar sig Sevilla för jul. På gatan säljs rostade kastanjer från rykande järngrillar. Rökelse och värme bolmar ut från kyrkorna, som ständigt har dörrarna på vid gavel nu. Dit kan man gå in, titta på Jesu lidande, göra korstecknet och kyssa Marias fot eller hand. Maria verkar alltid vara mer populär här...

Ljulljus på gatorna och konstsnö i skyltfönstren. Dansande tomtar. Och turrón - spansk nougat! Överallt säljs den, av mandel, av choklad och med doft av apelsin, torkade frukter och valnötter.







En stor gatumarknad har öppnat på en av stans torg. Vad är till salu? Alla tänkbara tillbehör som behövs för en julkrubba. Och det är inga minimalistiska krubbor vi talar om, utan kompletta med alla tänkbara figurer, med speciella detaljer i miniatyrformat som får dockhusbarnet i mig att vilja köpa allt.

Jag missar tyvärr zambomban (julfest på Jerez-vis) på min stampeña för idag är det sista dagen i Sevilla innan Stockholmsvintern väntar. (Obs! Skrevs den 16 december, men kunde inte läggas in förrän nu.)

Igår var jag för första gången på Peña Pies Plomo som ligger i Alameda. Det är en liten peña, fullproppad med folk i alla åldrar, med en traditionell scen, en upptagen bar och de obligatoriska signerade flamencofotona på mer eller mindre kända ansikten, i varierande fotografiskt kvalitet.

Jag kom mitt i pausen efter första set i ett uppträdande med en kanadensisk tjej, Chloé. Innan andra set presenterade peñans president traditionsenligt kvällens artister, gärna utförligt och utbroderat med långa analyser om läget i flamencokonsten idag.

Men den här kvällen så ville man särskilt hylla två av peñans medlemmar. Det visade sig vara en liten farbror och en liten tant (kallad la Rubia de Marruecos, hon föddes visst i Marocko), kanske i 75-årsåldern, som var peñans äldsta medlemmar. Jag blev alldeles varm i hjärtat när de stod tårödga på scenen då deras livshistoria berättades och de fick motta en hedersutmärkelse och ovationer från resten av publiken, som inte heller var så purung.

Då slog det mig vilket härligt liv många äldre lever här. Man har sitt favorithak runt hörnet där alla känner en. Man har en peña där vännerna samlas för att njuta av flamenco. Framförallt, man umgås hela tiden med en massa människor, unga som gamla.

Det går inte en dag utan att nån liten tant eller farbror på stan kommer fram till mig och skämtar eller berättar något. På väg till peñan stötte jag ihop med en farbror som undrade om jag behövde hjälp att hitta. Han åtog sig att visa mig vägen och vi pratade på vägen. Det visade sig att han varit elektriker innan han pensionerades. Han berättade för mig att det bästa sättet att kontrollera om det finns ström någonstans är att stoppa in fingrarna! "Det har jag gjort hela mitt liv, det funkar bra, hahaha!". Sen ville han bjuda mig på en tapa men tyvärr var jag sen till föreställningen. Adios, mi alma, (Adjö, min själ!) sa han och smilade innan hans kamrater fick syn på honom och vinkade in honom.

När jag bodde i Granada gick jag varje dag förbi en farbror som satt under ett apelsinträd och stödde hakan mot sin käpp. Såklart så hälsade han glatt varje dag och snart fick jag veta att han inte kunde gå. Men varje morgon hjälpte något av hans barnbarn honom ut till sitt apelsinträd och på så sätt var han en del av livet på gatan. Alla i kvarteret kände honom, hälsade och bytte några ord på vägen till sina arbeten eller till skolan.

Så när jag blir gammal hoppas jag antingen att Sveriges sociala klimat bland och för äldre har ändrats drastiskt eller så emigrerar jag till Spanien. Men inte till Solkusten med dess svenskkolonier utan till nån andalusisk stad där jag kan bli stammis på nåt hak, medlem i en peña och strosa runt på stan och skoja med ungdomar.

Jag har fått en ny vän - tvättmaskinen! Aldrig har jag umgåtts så mycket med den som nu. Det har främst två orsaker:

1) Min kropp beter sig annorlunda under dansklasser här i Spanien. 
Jag blir sjöblöt efter 2 timmar, vilket i princip aldrig inträffat hemma på klasser i Sverige. Vad det beror på vågar jag inte svära på. Men jag kan gissa på några olika alternativ: 
- hur klasserna är upplägda (många fler repetitioner, fler genomdansningar)
- hur salarna är ventilerade
- antalet elever i samma sal (vi är ofta 25 - 30 ihopträngda i samma sal)
Man kan ju också undra om jag anstränger mig mer här. Hur som helst är det enbart positivt, jag älskar att dansa så svetten rinner. Resultatet blir i alla fall att efter dagens första danspass måste träningskläderna kasseras och nästa ombyte tas fram... Det blir två set träningskläder dagligen!

2) Lagen om förbud mot rökning efterlevs måttligt i Sevilla
Jag hade glömt vilken inverkan röken har på kläderna (och på mina stackars ögon!) efter en vanlig kvällsrunda på barerna i kvarteret. Tack vem det nu var som förde in den regeln i Sverige!!! Hursomhelst, vardagskläderna stinker rök så fort man kikar in på vissa barer och måste in i tvättmaskinen för att bli kvitt doften...

Totalt blir det för det mesta tre uppsättningar kläder som måste tvättas nästan VARJE DAG!!! Jag börjar ana vad det innebär att vara småbarnsförälder... Och jag vågar inte ens tänka på miljöaspekten!

Strövtåg runt mitt kvarter, Triana.

.

Det här är vägen till Manuel Betanzos flamencoskola.


Puente de Triana, bron över floden Guadalquivir.



Flamencostaty blickar ut över Triana.




Längs min gata finns spännande bakgårdar...



En typisk patio, innegård.



Blå himmel...



På gatan där jag bor samlas alla kakelplattetillverkare.



Och den här bilden möter jag när jag kliver ut genom dörren...



Med sol i ansiktet och en tinto de verano i handen mår jag prima!