flamenca

Larachi flamenca, Sevilla 18 november  - 06

Larachi flamenca (flamenconatt på caló, de spanska zigenarnas språk) är en årlig flamencosatsning som lyfter fram unga talanger som ännu inte nått berömdhet. Platsen är Peña Torres Macarena, en av Sevillas mest betydelsefulla flamencoklubbar, med sin vackra patio där scenen står under bar himmel med ett apelsinträds lövverk som inramning.

Nu är det november och Larachi flamenca har flyttat in i peñans anrika lokaler. De mosaikklädda väggarna pryds av flamencofotografier från svunna tider. Det hänger en lista på peñans medlemmar, hundratrettio till antalet och titulerade med Don eller Doña. I baren serveras rioja, sherry och tapas. På träscenen i mitten står snidade, högryggade flamencostolar och väntar på kvällens artister.

Ana Calí är en ung dansare från Granada, som jag mest känner igen som Belén Mayas palmera, som briljerar med sina pataítas de bulería. Nu står hon på scenen själv, och det gör hon som en riktig flamenca med flera lager volangkjolar, sot runt ögonen och en röd ros fäst mitt över benan. 

Hon inleder med en soleá, en av de tyngsta och mest allvarsamma av flamencons danser. Först återhållsamma markeringar, koncentrerade, nästan bävande. Och så en explosion av stampar, som med tyngd och precision som fortplantar sig genom scenens golv och djupt ner i marken. Kompakta, exakta och fysiska. Och med ett ljud som en mullrande åskknall.

Det är som om hon i varje remate för en kamp, som om någon försöker trycka ner ner henne och hon till slut lyckas slita sig loss. Hon spottar och fräster, mascaran rinner längs kinderna och håret har för länge sedan slitit sig loss från de stela, omsorgfullt fastnålade vågorna. Hon vrider sig ur en imaginär fiendes grepp, som om hon utkämpade en strid, ett slagsmål. Envis, uppstudsig och tapper. Publiken ropar "Campeona" - mästarinna, som efter ett hundrameterslopp eller en brottningsmatch! Och kvällens match, den går Ana Calí definitivt segrande ur!