FLAMENCOÅRET 2006
En riktig blogg måste ju naturligtvis ha listor! Här är mina höjdpunkter från mitt flamencoår 2006:
ÅRETS SKIVA
Estrella Morente: Mujeres
Estrella, dotter till legenden och nyskaparen Enrique Morente, har lyckats skapa sig en helt egen position i flamencovärlden - av många ansedd som flamencosångens största framtidshopp.
Mujeres är en sagodoftande och fantasifull skiva som med mycket stämningsljud som förflyttar mig till andra tider. Skivan är en hyllning till en rad kvinnor som lämnat djupa avtryck i flamencon, och i andra musikgenrer. Här ryms argentinsk tango, spanska coplas och Nina Simone. Och låten som Penelope Cruz sjunger i Volver.
En favorit är den stämningsfulla tangos med letras från damer som La Repompa och La Gazpacha. Fantastiskt gitarrsound med många fylliga gitarrer, som ekar av feststämning. Många klassiska favoritletras tolkade med Estrellas förtrollande röst. "Tu te colocas enfrente de mi", "Mamá, mamá, no quiero eso", "Y voy, y voy, datela vuelta ligera".
Märklig och trolsk är zambran, som inleds med drillande lutor från det moriskdoftande kvarteret Albaycin i Granada och en andfådd Estrella.
ÅRETS DANSFÖRESTÄLLNING
Rocio Molina: El Eterno Retorno. Påkostad och kontroversiell föreställning, eftersom den skapades helt på uppdrag av den förre direktören av Agencia de Flamenco, den nya flamencoinstitutionen som bland annat styr en rad olika bidrag till flamencons utveckling.
Trots att föreställningen är ett beställningsverk med handplockade artister, så gör det den inte mindre fascinerande att uppleva. Främst på grund av Rocio Molinas fantastiska dans. Hon är helt enkelt makalös. Koreografierna är intressanta och unika, scenografin är proffsig, de gästande artisterna är tunga, ja det hela är en njutning för öga och öra. Mitt favoritnummer är när Rocio dansar en alegría ibland en massa typiska spanska souvenirdockor, som om någon hade skruvat upp henne i ryggen.
ÅRETS SÅNGKONSERT:
Falo på flamencofestivalen i Tampere i Finland. Falo lyckas alltid lyfta sina konserter till extra dimension. Med sin speciella röst, sin unika personlighet och kombination av traditionell sång till nyskapande musik förvandlar han konserten till en varm andakt. Och med medartister som Canito med sitt nydanande gitarrspel, Pablo Martíns piano och dansaren Manuel Liñans soleá, som ett sprakande finalfyrverkeri, blir konserten till en varm rysning att minnas under kalla vinterkvällar.
ÅRETS PEÑAUPPLEVELSE:
La Popi på Peña Torres Macarena. En underbar första "nu är jag verkligen här, mitt i flamencoland"-kväll i Sevilla!
ÅRETS DANSKURS:
Delad första plats mellan Israel Galváns intensivkurs i Stockholm och Andres Peñas buleríaskurs i Sevilla. För att de lyckas inspirera och lära ut två extremer inom flamencokonsten: Israel med nya rörelsemönster och sätt att förhålla sig till sången, Andres för att på tydligt och inspirerande sätt lyckas lära ut bulerías för festbruk, den kanske svåraste och viktigaste dansformen inom flamenco.
ÅRETS FYND:
Chloé, den unga kanadensiska dansaren i Sevilla som, förutom att hon är urgullig som person passar mig som handen i handsken som lärare.
ÅRETS FESTIVAL:
Flamencofestivalen i Jerez. Lilla Jerez, som plötsligt förvandlas till en världsmetropol när flamencos från hela världen vallfärdar hit. Två veckor fullproppade med konserter och föreställningar (i snitt 3 per kväll), kurser och inte minst: Jerez härliga peñas som håller öppet fram till morgonkvisten för de som orkar.
ÅRETS STORA SORG:
Rogelio de Badajoz, älskad sångare i Stockholm, Sverige och hela Norden, gick tragiskt bort i november och lämnade en enorm tomhet efter sig. Och min personliga sorg över att inte kunna få ta farväl av honom vid hans begravning.
ÅRETS FÖRESTÄLLNING I SVERIGE:
Två riktiga flamencokarameller! Belén Maya och Mayte Martín: Cámara de Flamenco. För genom-
äkta dansglädje och utstrålning samt underbar sång. Israel Galván: La Edad de Oro. För hans vansinniga, egensinniga rörelseexperimentlusta och idéfrihet. Det är humor! Och genialitet!
ÅRETS BESVIKELSE:
Var är recensenterna på flamencoföreställningarna i Sverige??? Inga recensenter kom till de två ovanstående megastora artisternas föreställningar på Södra teatern i år: Belén Maya/Mayte Martín samt Israel Galván. Synd och skam!! Jag undrar vad som skulle hända om de inte kom på föreställningar med artister av motsvarande storlek inom andra dansgenrer; t ex nutida dans?! Knappast troligt.
ÅRETS UNDERBARASTE:
Mitt nya liv tack vare friåret!! Sverige är underbart som ger sina medborgare den här möjligheten! Eller gav... innan nya regeringen bestämde sig för att ta bort denna fantastiska chans.
ÅRETS SKIVA
Estrella Morente: Mujeres
Estrella, dotter till legenden och nyskaparen Enrique Morente, har lyckats skapa sig en helt egen position i flamencovärlden - av många ansedd som flamencosångens största framtidshopp.
Mujeres är en sagodoftande och fantasifull skiva som med mycket stämningsljud som förflyttar mig till andra tider. Skivan är en hyllning till en rad kvinnor som lämnat djupa avtryck i flamencon, och i andra musikgenrer. Här ryms argentinsk tango, spanska coplas och Nina Simone. Och låten som Penelope Cruz sjunger i Volver.
En favorit är den stämningsfulla tangos med letras från damer som La Repompa och La Gazpacha. Fantastiskt gitarrsound med många fylliga gitarrer, som ekar av feststämning. Många klassiska favoritletras tolkade med Estrellas förtrollande röst. "Tu te colocas enfrente de mi", "Mamá, mamá, no quiero eso", "Y voy, y voy, datela vuelta ligera".
Märklig och trolsk är zambran, som inleds med drillande lutor från det moriskdoftande kvarteret Albaycin i Granada och en andfådd Estrella.
ÅRETS DANSFÖRESTÄLLNING
Rocio Molina: El Eterno Retorno. Påkostad och kontroversiell föreställning, eftersom den skapades helt på uppdrag av den förre direktören av Agencia de Flamenco, den nya flamencoinstitutionen som bland annat styr en rad olika bidrag till flamencons utveckling.
Trots att föreställningen är ett beställningsverk med handplockade artister, så gör det den inte mindre fascinerande att uppleva. Främst på grund av Rocio Molinas fantastiska dans. Hon är helt enkelt makalös. Koreografierna är intressanta och unika, scenografin är proffsig, de gästande artisterna är tunga, ja det hela är en njutning för öga och öra. Mitt favoritnummer är när Rocio dansar en alegría ibland en massa typiska spanska souvenirdockor, som om någon hade skruvat upp henne i ryggen.
ÅRETS SÅNGKONSERT:
Falo på flamencofestivalen i Tampere i Finland. Falo lyckas alltid lyfta sina konserter till extra dimension. Med sin speciella röst, sin unika personlighet och kombination av traditionell sång till nyskapande musik förvandlar han konserten till en varm andakt. Och med medartister som Canito med sitt nydanande gitarrspel, Pablo Martíns piano och dansaren Manuel Liñans soleá, som ett sprakande finalfyrverkeri, blir konserten till en varm rysning att minnas under kalla vinterkvällar.
ÅRETS PEÑAUPPLEVELSE:
La Popi på Peña Torres Macarena. En underbar första "nu är jag verkligen här, mitt i flamencoland"-kväll i Sevilla!
ÅRETS DANSKURS:
Delad första plats mellan Israel Galváns intensivkurs i Stockholm och Andres Peñas buleríaskurs i Sevilla. För att de lyckas inspirera och lära ut två extremer inom flamencokonsten: Israel med nya rörelsemönster och sätt att förhålla sig till sången, Andres för att på tydligt och inspirerande sätt lyckas lära ut bulerías för festbruk, den kanske svåraste och viktigaste dansformen inom flamenco.
ÅRETS FYND:
Chloé, den unga kanadensiska dansaren i Sevilla som, förutom att hon är urgullig som person passar mig som handen i handsken som lärare.
ÅRETS FESTIVAL:
Flamencofestivalen i Jerez. Lilla Jerez, som plötsligt förvandlas till en världsmetropol när flamencos från hela världen vallfärdar hit. Två veckor fullproppade med konserter och föreställningar (i snitt 3 per kväll), kurser och inte minst: Jerez härliga peñas som håller öppet fram till morgonkvisten för de som orkar.
ÅRETS STORA SORG:
Rogelio de Badajoz, älskad sångare i Stockholm, Sverige och hela Norden, gick tragiskt bort i november och lämnade en enorm tomhet efter sig. Och min personliga sorg över att inte kunna få ta farväl av honom vid hans begravning.
ÅRETS FÖRESTÄLLNING I SVERIGE:
Två riktiga flamencokarameller! Belén Maya och Mayte Martín: Cámara de Flamenco. För genom-
äkta dansglädje och utstrålning samt underbar sång. Israel Galván: La Edad de Oro. För hans vansinniga, egensinniga rörelseexperimentlusta och idéfrihet. Det är humor! Och genialitet!
ÅRETS BESVIKELSE:
Var är recensenterna på flamencoföreställningarna i Sverige??? Inga recensenter kom till de två ovanstående megastora artisternas föreställningar på Södra teatern i år: Belén Maya/Mayte Martín samt Israel Galván. Synd och skam!! Jag undrar vad som skulle hända om de inte kom på föreställningar med artister av motsvarande storlek inom andra dansgenrer; t ex nutida dans?! Knappast troligt.
ÅRETS UNDERBARASTE:
Mitt nya liv tack vare friåret!! Sverige är underbart som ger sina medborgare den här möjligheten! Eller gav... innan nya regeringen bestämde sig för att ta bort denna fantastiska chans.
Kommentarer
Trackback