Oscar de los Reyes - stampvirtuos
Igårkväll när jag bytte om efter träningen så var det några som började prata om att det var gratis flamencoföreställning på Peña Torres Macarena ikväll - det vill man ju inte missa. Dessutom var det Oscar de los Reyes, som jag hört talas om men inte kan minnas att jag sett. Vi var ett litet gäng som åkte dit i bil, två tjejer från Californien, en kille från Chile och en tjej från Cadiz.
När föreställningen skulle börja blev jag glatt överraskad när sångaren Jesus Corbacho steg in. Jesus var i Sverige för några veckor sedan tillsammans med dansaren Luna, en vän från Sverige som sedan många år bor och dansar i Sevilla.
Jesus inledde med en känslig malagueña, som avslutade med en gungande fandango abandolao. Det senare är faktiskt en av mina favoritstilar, älskar svänget, suget och innerligeheten.
Oscar de los Reyes gör entré med en martinete/siguiriya. Peña Torres Macarena är Oscar de los Reyes hemmaplan. Det är här han har övat, uppträtt och testat nya steg sedan liten. Innan föreställningens början berättade peñans president om hur älskad han är av peñans medlemmar och hur viktigt det är för en peña att kunna verka som grogrund och växtnäring för unga talanger.
Oscar känner sig hemma här. Det märks i synnerhet i hans andra nummer, en alegria som pendlar mellan avslappnad lekfullhet och intensiva attacker. Oscars stora styrka är hans fotarbete. Han gör spännande rytmiseringar och besitter en styrka och uthållighet som låter honom fulkomligt briljera av virtuositet. Han visar upp sina halsbrytande fotkonster, om och om igen, tills han stannar upp, rycker på axlarna och ler mot publiken "ya no puedo más", nu orkar jag inte längre. Publiken skrattar och jublar, för de vet att det gör han visst.
Och han drar handen genom håret, tar tag i skjortkanten och ger ytterligare upppvisningar med sina vita flamencostövlar. Publikfrieri, javisst. Men vi har riktigt roligt år hans konster! Han vill verkligen inte skiljas från scenen och sin hejarklack. Till slut gör han sorti, steg för steg, genom att stampa lite på scenkanten, sen lite tystare på trappans första steg, ännu mindre på trappans andra steg och så till sist på själva stengolvet, innan han gör sin slutremate och springer in i logen. Publiken reser sig i stående ovation. Han har vuxit till sig, peñans lovande uppkomling!
