flamenca

Jag har varit på magdansfestival! De som känner mig vet att jag även dansar orientalisk dans, för några år sedan riktigt ofta och mycket. Och nu har jag gjort en revival och fått en ordentlig bellyinjektion med shimmies, kameler, åttor och tablatrummor!

Work-shop med underbara underbara Aida Noor
Denna kvinna är fantastisk. Hon är så flamenco som någon kan bli! Denna härliga värme blandad med kaxighet, självironi, sensualitet, attityd och, inte minst, självklarhet. Allt detta förpackad i en kropp som är rätt överviktig och för tillfället nästintill halt. Men som hon dansar! Ömsom är hon söt som socker, ömsom het som gröt. Att bara få vara nära henne, se hur hon rör sig, se hur hon njuter ut i fingerspetsarna av sin egen dans. Insupa, insupa! Glöm alla unga smala docklikande våp, alla vulgobrudar, alla stela inställsamma dansöser. Det är det HÄR orientalisk dans handlar om!


När Aida undervisar ser hon fullkomligt galen ut i sin baddräkt, sina tights, en halsduk virad runt höften och en leopardfärgad turban runt huvudet! Lovely! Vi gjorde sha'abi, den orientaliska dansens mest avslapnade stil, mycket gatukänsla, blasé attityd och slarvig tunggung är bra att ha i denna stil. Och Aida är förstås oslagbar på detta. Hela hennes person är sha'abi. När hon kommer (15 minuter försent) till lektionen så är det första hon gör att spruta tung och varm parfym på sig, vilket hon fyller på med jämna mellanrum under lektionens gång. Hon tar sig också en kopp kaffe som hon sen nonchigt placerar på huvudet (ja, på turbanen alltså) och dansar sen nöjt hela koreografin, balanserandes på drycken. What a woman!

Föreställning
Kvällsföreställning på Belly Dance Festival innebär ett nästan 5 timmar långt dansmaraton, där den ena gruppkoreografin avlöser den andra. Och så mängder av solon, bra sådana och också en hel del mindre bra. Samt några riktigt märkliga...

Det var med nostalgiska känslor som jag bänkade mig i Riddarfjärdsskolans teater denna kväll. Det var länge sedan jag hängde i magdanskretsar och det är ju en fantastisk värld. Kitchig, kaotisk, skränig, stundtals vulgär och jäkligt rolig!

Kaoset gjorde sig närvarande denna kväll i form av tekniska problem med ljudet. Fel låt till fel artist hände ett antal gånger och den stackars konferenciern försökte desperat rädda situationen med de långa pauserna genom att få oss att fundera på vad vi skulle fika i pausen (!). Vissa mer rutinerade publikdeltagare hade tagit med sig solfjäder, för under timmarna så blev luften mer kvalmig än en sommarkväll i Kairo. För programmet var låååååååångt, det hade lätt kunnat halveras och faktiskt bara vunnit på det. Kanske behöver inte alla medverkande dansa två gånger?

Visst är det en orgie i bad taste som alltid i magdansvärlden. Och visst kan man fundera över programläggningen tredje gången trumsolot Tabl at Bassem spelas (mitt gamla paradnummer som tydligen fått en revival utan dess like!!). Men det kommer liksom med paketet, för trots dessa minustecken så bjuder kvällen på några guldkorn som är så värdefulla att det ger ett skimmer över hela kvällen:

- Tito
Denna mustaschprydde machoman som lyckas dansa perfekt magdans som värsta primadonnan utan att förlora ett uns av sin mycket påtagliga manlighet. Det är en tvättäkta entertainer som springer in på scen och eggar publiken tills den vrålar och klappar taktfast . Först river han av ett käppnummer med inte mindre än 4 käppar (ja, till Tablat Bassem) som är ett riktigt cirkuskonstnummer. I andra akten står han på en tablatrumma när ridån går upp och lyckas sedan utföra en orientale med trumsolo, där han passar på att dansa ut i publiken, hoppa upp på pianot till allas förtjusning och småvänslas med de andra egyptiska lärarna som sitter på första raden. Och allt detta med en fantastisk glimt och karisma. Hela publiken är i extas och jag säger bara det: Lady´s night - detta är ju er klockrena artist!! Släng dig i väggen, Stenmark!


- Virginia
Hennes andra oriental var mycket fin och smakfull. Och den lila dräkten var väldigt stilfull. Också hon körde Tablat Bassem, mycket snyggt, raffinerat och lite nytt som jag inte sett förut.
- Min gamla grupp Nefertari (som jag var med i för många år sen)
Skötte sig bra tycker jag! Det är imponerande att se så många på scen (12 st dansare) men de var också samdansade och hade fina koreografier.
- Tribal Empire
Coola brudar med dreads, rosor och mördarblick!!! Nån gång ska jag börja dansa Tribal, snacka om att kombinera flamencoattityd med orientaliska rörelser.
- Al-Andalous
Sparsmakad hovdans som utövades i kamrarna i Alhambra under det moriska styret, här presenterat i enkel, sofistikerad koreografi med vackra, smakfulla gröna dräkter av duo som jag inte kom ihåg namnet på. I stark kontrast till alla extra-mega-allt-kostymer och koreografier som serveras under festivalen. Skönt att vila ögonen på!

Och till sist måste jag ge en utmärkelse till danskan som gjorde en... fusion...afro... futuristiskt...orientaliskt...tribal jsom konferenciern lite förvirrat försäkte beskriva det som. Och det var inte lätt att försöka fästa ord på som sedan dök upp på scen. Dansösen var iklädd en guldhjälm och nån slags kort bronsfärgad valkyriastass. Och dansen var som en blandning mellan ett friskis&svettispass och en gladiatorfight. Kryddat med en dos wannabe-Virpi Pahkinen-syndrom samt några höftskak, som för att motivera att dansen faktiskt framfördes på en magdansfestival. Mycket märkligt! Men uppfriskande, javisst!

Smamanfattningsvis är jag mycket nöjd med min helkväll i magdansens tecken - känner mig inspirerad och kommer att börja rycka i höfterna igen, helt klart! Och så var det jätteroligt att träffa alla gamla bekanta: Suzanne och Muhammed förstås (som ordnar festivalen), lilla Leya som blivit så stor, Tina, Frida, Sophia, Ulla, Cicci med flera! :)